Nu har vi haft en veckas semester men det är full rulle här hemma ändå. Astrid och jag har varit ute och tränat några gånger. Första gången med nya fina joggingselen blev spännande - vi tog lilla slingan vid Fjättersjön och drygt halvvägs berättade hon väldigt tydligt att vi inte var ensamma i skogen. Finns mycket vildsvin i skogarna runtomkring. Först markerade hon med tydliga skall att det var några en bit upp i backen, vi fortsatte sedan framåt och efter sisådär en 50-75 meter rasslade det till i buskarna precis intill spåret. Det blev ett jäkla liv på hunden och hon hade nog väldigt gärna kutat efter dem. Darrade lite i knäna på matte men det var kul samtidigt. Riktigt så nära har vi inte varit förut när vi varit ute och sprungit.
Sångsvanar vid Alhagen, Astrid var inte med den här gången ...
På lördag ska vi tävla i viltspår, ett par träningar har vi lyckats få till och hon är helt sagolik att gå med. Har ju gps:en med när jag lägger spåren och kan då följa och se hur vi går sedan - och hon har gått exakt i spåret. Det kommer säkert gå bra i helgen bara jag snällt följer med och håller tyst. Hon har en tendens att stirra upp sig om man pratar med henne.
Lilla Hedda är inte lika liten längre. Det går så ruskigt fort. Hon är nu nästan 15 veckor (imorgon). Kom igår på att det inte är så hemskt otäckt att gå ner för trappan till undervåningen, det går sakta men det går. Uppför är en annan sak, då springer hon de 14 stegen upp =)
Astrid har gett med sig bra, vi (jag) var ju lite bekymrad i början men efter att ha pratat med duktigt folk om hennes beteende och mullrande förstår vi att hon har gjort precis som hon ska. Säger ifrån när den lilla är för "på". De har också sedan ett par veckor börjat leka och brottas på golvet här hemma. Det ser för härligt ut, ögonen lyser även på Astrid som verkar levt upp rejält och tycker det är jättekul. Bara att titta på den lilla när hon först ligger en bit ifrån för att plötsligt kasta sig fram, hoppandes som en ekorre och kasta sig över Astrid som i sin tur rullar runt och välter omkull lillskiten är en fröjd. Ett problem bara - det går inte lika bra att gå under Astrids mage längre som det gjorde för ett par veckor sedan ...
Full rulle ...
