Fy vad det är synd om mig ...

Stackars prinsessan Astrid, tratt på huvudet och stort plåster på magen. Allt pga livmoderinflammation som opererades i söndags. Inte lätt att vara liten, för nu är hon väldigt väldigt liten och ynklig emellanåt.

Idag har vi fått se dem ...

Återstår att se vem som följer med oss hem om 3 veckor.  Lutar åt skimmeltjejen i M:s knä - vi skulle i alla fall få välja först. 

Förbenade hund

I fredags kväll satt vi och myste med lite räkor och vin, till det hade vi också ett gott bröd. Astrid tycker också räkor är gott och brukar få en eller ett par under bordet. Nu var det ju så att hon inte tyckte det räckte utan snabb som en kobra högg hon en rejäl bit bröd också. Sånt får hon inte ta så jag for ner på golvet och skulle försöka få henne att släppa vilket var lättare sagt än gjort. Körde in fingrarna i mun på henne för att få ut så mycket som möjligt varpå hon försöker få ett bättre grepp om sitt byte. Tyvärr var mitt pekfinger ivägen och kom "i kläm" - två små hål blev det och en tur till närakuten igår kväll för säkerhets skull. Sitter nu här med stor fingertuta och ska åka ner till apoteket och lösa ut en kur antibiotika. 

Det här var väl bara en föraning om hur det kommer bli framöver med små vassa valptänder. Lär nog bli ett märke eller två då också ;-))

Astrid fick sitt "straff" också efter sitt tilltag. Magknipet kom som ett brev på posten - inte ovanligt när hon kastar i sig onyttigheter på det här sättet. Tack och lov går det lika snabbt över.